Resan till Bolivia 2024
Hörselskadades Riksförbund (HRF) driver ett internationellt projekt i Bolivia för att förbättra levnadsvillkoren för hörselskadade. Som en del av detta fick en grupp medlemmar från Unga Hörselskadade besöka landet mellan den 6 och 13 november 2024. Resan gav dem en direkt inblick i projektets arbete, möjlighet att träffa lokala organisationer och att utbyta erfarenheter med unga i Bolivia, vilket stärker de internationella banden inom HRF. Här kan ni läsa om äventyret i Bolivia.
Resdagen till Bolivia
Den 6 november var det dags för våra UH medlemmar Liv och Linnéa att åka till Bolivia med HRF. Klockan 06.05 började resan från Arlanda. Liv Linnéa och språktolkarna Cattis och Johanna. Första mellanlandningen skedde i Bryssel, sedan vidare till Madrid där Liv och Linnéa får fin hjälp från flygplatspersonalen, en spansk kvinna som också hade hörselnedsättning i familjen och hon blev som en extra mormor. Resan från Madrid till Santa Cruz i Bolivia tog ca 12 timmar så vi passade på att ha spa innan vi försökte sova. Planet var fullsatt och vi har aldrig sett personer ha så många väskor med sig; de var allt från papperskassar till inplastade resväskor som handbagage.
Första dagen – Möta den bolivianska organisationen
Första dagen började med frukost ute i solen. Det blev fritt schema fram tills eftermiddagen då gruppen skulle besöka den bolivianska organisationen ACHICO. Språktolken Guaidi guidade gruppen till en marknad och runt i stan. Linnéa slog i huvudet i massa pinnar och hängare inne på marknaden. Genomsnittslängden är allt bra mycket kortare än Sveriges och Linnéa och Liv kände sig som jättar med deras 170+ cm. De köpte varsin traditionell tröja av alpackaull.
Oj, vilken skillnad de var på kollektivtrafiken i Bolivia jämfört med Sverige och Europa. Det fanns inga tydliga hållplatser utan man fick hålla koll på vilket nummer man skulle åka med och gå ut på gatan och stoppa den buss man ville med. Och när man ville gå av bussen, fick man ropa till chauffören och så ge mynt innan man hoppade av.
På kvällen åkte de förbi AHISCO:s kontor där de fick träffa bolivianska hörselskadade ungdomar. Det byggdes snabbt upp ett band som gick djupare än alla formaliteter. Olika språk och från olika kontinenter, men man fann sätt att kommunicera genom kroppsspråket även utan tolkar. Det blev mycket skratt och leenden. Det blev också tårar, när bolivianerna fick dela med sig vilka orättvisor hörselskadade går genom i Bolivia och vad projektet har haft för betydelse för dem.
Andra dagen – 1080 trappsteg!
På morgonen återgick den svenska gruppen till samma kontor de besökte häromkvällen, de
fick lyssna på föreläsningar och hade samtal. Efter mötet var slut åkte UH, HRF och språktolken på äventyr… till statyn El Cristo de la Concordia! De fick bestiga 1080 trappsteg. Pust!
Med värkande ben och svettiga ryggar åkte de vidare till nästa stopp: det svenska huset i Cochabamba! Tidigare hade en svensk organisation sitt säte i det huset, därav namnet. Det fanns svenska böcker uppradade i bokhyllorna.
Oj, vilken skillnad de var på kollektivtrafiken i Bolivia jämfört med Sverige och Europa. Det fanns inga tydliga hållplatser utan man fick hålla koll på vilket nummer man skulle åka med och gå ut på gatan och stoppa den buss man ville med. Och när man ville gå av bussen, fick man ropa till chauffören och så ge mynt innan man hoppade av.
På kvällen åkte de förbi AHISCO:s kontor där de fick träffa bolivianska hörselskadade ungdomar. Det byggdes snabbt upp ett band som gick djupare än alla formaliteter. Olika språk och från olika kontinenter, men man fann sätt att kommunicera genom kroppsspråket även utan tolkar. Det blev mycket skratt och leenden. Det blev också tårar, när bolivianerna fick dela med sig vilka orättvisor hörselskadade går genom i Bolivia och vad projektet har haft för betydelse för dem.
Tredje dagen – 1080 trappsteg!
På morgonen återgick den svenska gruppen till samma kontor de besökte häromkvällen, de
fick lyssna på föreläsningar och hade samtal. Efter mötet var slut åkte UH, HRF och språktolken på äventyr… till statyn El Cristo de la Concordia! De fick bestiga 1080 trappsteg. Pust!
Med värkande ben och svettiga ryggar åkte de vidare till nästa stopp: det svenska huset i Cochabamba! Tidigare hade en svensk organisation sitt säte i det huset, därav namnet. Det fanns svenska böcker uppradade i bokhyllorna.
Tredje dagen – Uno!
De åkte till ett möteshus där fick de träffa flera organisationer för hörselskadade från olika distrikt som La Paz och Santa Cruz de la Sierra. Kontoret var belägen på en vackert grönskande gård, palmer med tjocka stammar, färgsprakande blommor och hundar som strövade omkring, ibland kom de in till mötet! Tolkarna fick översätta från spanska till svenska till skrift. Det fanns skrivtolkar för både svenska och spanska språket, samt en tolk för det bolivianska teckenspråket. Det blev UNO-kväll efter en lång dag och de klarade sig bra utan tolkarna, väldigt roligt!
Fjärde dagen – Föreläsning om UH
Det blev en fortsättning på gårdagen med ledarworkshop på schemat. Workshopen var rolig
och lärorik, med lekar och aktiviteter både utomhus och inomhus. Liv och Linnéa hade
föreläsning om Unga Hörselskadade och berättade även om sina hörselresor från projektet ”Mellan två världar”.
Femte dagen – Mötet med politiker och avsked
På den femte dagen åkte den svenska gruppens till det sista stoppet. Det var en invigning av ASHICOs kontor där politiker var inbjudna. Han som hade kontoret, var en trevlig man som lät sitt hem vara kontor. Det utdelades diplom, som även HRF, UH och tolkarna fick. Tillslut blev det hemfärd, med värkande hjärtan efter alla avsked och en väska överfylld med minnena av personerna de fick träffa, berättelserna de fick höra och skratten de delade.