Noelia praktiserar på UH

Tjej med laptop. Foto: Mikayla Mallek, Unsplash
Tjej med laptop. Foto: Mikayla Mallek, Unsplash

Publicerat: 28 november 2019
Hanna

Hej på er! Noelia heter jag och är 14 vårar gammal. Jag går på Rosenborgs skolan i Södertälje och just nu har jag praovecka. Jag har en medfödd hörselnedsättning och tänkte att det skulle vara kul att göra något som har med hörselnedsättning att göra. Så nu sitter jag här på kontoret hos UH i Kista och dricker varm choklad. Men så slappt är det inte. Än så länge har jag fått flyttat och spara en MASSA loggor på en dator. Det kanske inte låter så kul och det är det inte heller men det är nödvänligt och väldigt uppskattat. Men nu när jag har gjort klart loggorna kommer det lite roligare uppgifter som t.ex. att handla presenter och saker inför årsmötet, fota förberedelserna, skriva och skicka ut några notiser och såklart gästskriva som jag gör nu.

När jag gick i sexårs så gick jag på Alvikskolan i Stockholm. Det är en stor skola men som även har en avdelning för barn med hörselnedsättning. Jag trivdes där och lärde mig nästan flytande teckenspråk. Men det var långt och jobbigt att åka till och från Stockholm varje dag så när jag började i ettan så bytte jag till Majtorpsskolan som låg tio minuter från mitt hem.

Med tiden så försämrades mitt teckenspråk samtidigt som mitt ordförråd och språk blev större och bättre. Det var ju trots allt en ”vanlig” skola där jag var det enda barnet med hörselnedsättning. Men jag kände mig ändå respekterad och behandlad som alla andra och det gör jag fortfarande. Och såklart har man stött på dessa små nyfikna, fascinerade ungar som gärna frågar: ”vad är det där för något? Får jag kolla? Vad fina”. Men det tycker jag bara är kul.

Jag har precis som många andra hobbys. Jag älskar musik och går i musikklass på skolan (det är en profilskola och det finns även många sporter att välja mellan), sedan rider jag och dansar. Alltså kan inte hörselnedsättningen i sig begränsa dig från att göra saker du gillar. Det är bara vi som får för oss att det blir sämre eller att det inte går alls. NEJ.