Unga Hörselskadades Historia: Från sommarvistelse till självständigt förbund

Unga Hörselskadades historia är en berättelse om kamp, gemenskap och självständighet. Den sträcker sig från ett historiskt upprop 1920 som lade grunden för den svenska hörselskaderörelsen, till de första sommarvistelse på 1950-talet, till blev grunden för den specifika ungdomsrörelsen.

Genom åren har Unga Hörselskadade gått från att vara en del av en större organisation till att bli ett självständigt förbund som aktivt driver unga hörselskadades rättigheter. Idag är organisationen en central kraft i den politiska debatten, samtidigt som den fortsätter att vara en viktig mötesplats för unga med hörselnedsättning över hela landet.

Grundstenen läggs

Unga Hörselskadades historia är djupt rotad i en äldre rörelse. Allt började med ett kraftfullt upprop i Svenska Dagbladet 1920, där den hörselskadade Gerda Meyerson (1866-1929) efterlyste större intresse för situationen för människor med nedsatt hörsel. Hon framhöll särskilt de hörselskadade barnens utsatthet. Som hörselskadad visste Gerda vad hon talade om – hon hade själv upplevt utanförskapet och de negativa attityderna. Hennes erfarenhet av socialt arbete gjorde henne medveten om hur svår situationen var för många hörselskadade, i synnerhet kvinnor och barn.

Hennes initiativ ledde till att ”Svenska föreningen för dövas väl” bildades den 23 februari 1921, en organisation som så småningom utvecklades till dagens Hörselskadades Riksförbund (HRF).

Från läger till ungdomsklubbar

Denna grund lade därefter grunden för den specifika ungdomsrörelsen. Unga Hörselskadades direkta resa började under 1950-talet, då engagerade hörselpedagoger insåg behovet av att samla unga med hörselskada. De arrangerade sommarvistelser som inte bara erbjöd träning i avläsning, tal och hörsel, utan också skapade en ovärderlig plats för gemenskap. För barn och unga som ofta kände sig isolerade i sin vardag, utspridda över hela landet, var dessa läger en första chans att träffa andra i en liknande situation. De visade att gemensam grupp var kraftfullare än en individ.

Denna insikt lade grunden för en ny folkrörelse. Vid Hörselfrämjandets riksmöte i Mariestad 1965 fattades beslutet att bilda ett ungdomsförbund. Efterhand började ungdomsklubbar växa fram runtom i Sverige. Intresset var stort och vid 1967 hade 14 sådana klubbar anslutit sig till Hörselfrämjandet, som idag är känt som Hörselskadades Riksförbund.

Hörselfrämjandets ungdomssektion (HfU)

Det växande antalet ungdomsklubbar ledde till ett historiskt beslut på Hörselfrämjandets årskonferens 1968: att bilda en gemensam ungdomssektion. Denna fick namnet Hörselfrämjandets ungdomssektion (HfU). Under 1970- och 80-talet exploderade verksamheten. Medlemmar och klubbar strömmade till, och HfU blev en central kraft i de unga hörselskadades liv.

Årliga ungdomskonferenser, som lockade mellan 70 och 100 deltagare, blev en mötesplats för diskussion och utveckling. Ungdomsledarkurser, internationella läger och sommarläger samlade hundratals barn och unga för att bygga nätverk och utveckla sina färdigheter. Vid 1980 hade HfU vuxit till 23 ungdomsklubbar och över 1 700 medlemmar.

En annan viktig milstolpe nåddes 1984 med starten av Riksgymnasiet för hörselskadade (RGH) i Örebro. Detta skapade en naturlig samlingsplats för hörselskadade ungdomar och stärkte HfU:s verksamhet ytterligare. I slutet av 80-talet hade HfU:s medlemsantal passerat 3 000 och antalet klubbar uppgick till 29.

Namnbytet från Hörselfrämjandet till Hörselskadades Riksförbund 1990 gav även HfU anledning att omvärdera sin identitet. På sitt årsmöte samma år antog de det nya namnet Unga Hörselskadade (UH). Ett år senare, 1991, lanserades föreningens egen tidning för barn och unga, ”Rabalder”, som snabbt blev en viktig plattform för information och gemenskap.

Steget mot självständighet

År 1992 fattades det avgörande beslutet som skulle förändra Unga Hörselskadades framtid för alltid. På årsmötet diskuterades och antogs nya stadgar som gjorde organisationen helt självständig. Detta innebar att Unga Hörselskadade fick en egen ekonomi, en egen juridisk person, ett eget medlemsregister och egna stadgar.

Från och med 1993 var Unga Hörselskadade en fristående organisation. Ungdomsklubbarna omformades till lokalföreningar under det nya förbundet, vilket stärkte den lokala närvaron. Under hela 1990-talet fortsatte verksamheten att blomstra, både nationellt och internationellt, genom utbyten med organisationer i bland annat Polen, Nicaragua och Tanzania.

Samtidigt tog Unga Hörselskadade en alltmer aktiv roll i den intressepolitiska debatten. De blev en stark röst i samrådsgrupper och tog ställning i kontroversiella frågor som CI-operationer (cochleaimplantat) och rätten till teckenspråk i specialskolan. Beslutet att även barn med hörselskada skulle ha möjlighet att gå i specialskolan blev en stor seger som säkrade tillgången till svenskt teckenspråk och möjligheten till tvåspråkighet.

Fortsatt fokus på gemenskap och aktiviteter

Under 2000-talet har Unga Hörselskadade fortsatt att utvecklas, med ett tydligt fokus på att både stärka gemenskapen och utöva politiskt inflytande. Organisationen har navigerat den moderna tidsåldern genom att anpassa sin verksamhet och bredda sina fokusområden. Kärnan i Unga Hörselskadades verksamhet är fortfarande att skapa mötesplatser för unga med hörselnedsättning. Detta görs genom en rad olika aktiviteter, både nationellt och lokalt.

Starkt intressepolitiskt arbete

Under 2000-talet har Unga Hörselskadade växt till en stark röst i den politiska debatten. De driver aktivt påverkansarbete för att förbättra livssituationen för barn och unga med hörselnedsättning. En särskild arbetsgrupp för politik och påverkansfrågor (PoP) har bildats för att driva dessa frågor. Organisationen deltar i viktiga forum som rundabordssamtal med riksdagsledamöter och är en aktiv deltagare under Almedalsveckan. Genom medlemskap i European Federation of Hard of Hearing People (EFHOH) har Unga Hörselskadade även stärkt sin röst på europeisk nivå. Som en del av sitt påverkansarbete delar organisationen årligen ut priserna ”Årets Vaxpropp” och ”Årets Syssnare” för att lyfta fram både positiva och negativa exempel.

Medietidningen Rabalder

Tidningen Rabalder, som startades 1991, har fortsatt att vara en viktig del av verksamheten. Den har under perioden fått ett nytt utseende och fortsätter att vara en plattform för information och gemenskap och finns idag digitalt.