Tvåspråkighet och teckenspråk

Vad är tvåspråkighet?

Teckenspråk används vid direkt kommunikation av döva och personer med hörselskada. Men det kan också användas av andra personer, som t.ex. teckenspråkstolkar eller av personer som använder teckenspråk i sitt arbete eller i sammanhang där man träffar andra teckenspråkiga. Teckenspråket är inte internationellt som många tror, det finns minst 160 olika teckenspråk i världen och de flesta är nationellt knutna, men inte alla. Vilka teckenspråk som är besläktade med varandra är inte samma som talade språk även om många likheter finns. Svenskt teckenspråk erkändes som dövas första språk av riksdagen 1981.

Tvåspråkighet

Alla barn med hörselskada ska tidigt i livet få möjlighet att utveckla svenska i alla former och svenskt teckenspråk så att de senare kan välja vilken typ av kommunikation de vill använda. Det är valfrihet. På riktigt.

Vem är du utan ditt språk? Det är en hisnande fråga. Tillgången till språk är grundläggande för socialt samspel, personlig utveckling och förmåga till abstrakt tänkande. Att utveckla ett språk som barn sker omedvetet och automatiskt. Att det blir svårare senare i livet vet alla som tragglat med glosor och kvällskurser. Det är inte heller nödvändigtvis att det språk man utvecklar som ung eller vuxen får en lika hög nivå som om man utvecklat det från början.

Tvåspråkighet för en person med hörselskada innebär att hen behärskar såväl svenska som svenskt teckenspråk. Att vara tvåspråkig ökar delaktigheten i samhället genom att personen som har hörselskadan kan växla mellan språken. Det kan till exempel handla om att använda sig av teckenspråk när det är svårt att höra, som t.ex. i studier på högre nivå där gruppdiskussioner är vanligt förekommande, när man är ute och fikar i bullriga miljöer, är ute och dansar, när man ska bada i simhallen eller helt enkelt när t-slinga inte finns eller inte fungerar. Tvåspråkighet gör barn och unga med hörselskada delaktiga, självständiga och ger oss möjligheten att utvecklas på våra villkor. Vi tycker att alla barn med hörselskada ska få utveckla både svenska och svenskt teckenspråk tidigt i livet.

Varför tvåspråkighet?

Det är viktigt att ha ett livslångt perspektiv när det gäller personer med hörselskada. Det är omöjligt att förutspå hur mycket nytta hörhjälpmedel kan göra för det aktuella barnet i framtiden. Det som fungerar i klassrummet är inte nödvändigtvis tillräckligt på rasten, i slöjdsalen eller på restaurangen. Det är viktigt att ha ett livslångt perspektiv när det gäller personer med hörselskada. Det är omöjligt att förutspå hur mycket nytta hörhjälpmedel kan göra för det aktuella barnet i framtiden. Det som fungerar i klassrummet är inte nödvändigtvis tillräckligt på rasten, i slöjdsalen eller på restaurangen.

Kanske är det först vid övergången från gymnasiet till högskolan eller arbetslivet som hörhjälpmedel (exempelvis hörapparat och hörselimplantat) inte är tillräckliga vid diskussioner, grupparbeten eller möten. Att i det skedet i livet lära sig svenskt teckenspråk för att kunna använda teckenspråkstolk är för de flesta inte ett alternativ.
För att garantera delaktighet i alla typer av situationer, nu och i framtiden, är rätten till tvåspråkighet avgörande. Vi vill att alla barn med hörselskada ska utveckla både svenska och teckenspråk tidigt i livet för att senare kunna göra egna val i vilken typ av kommunikation de vill använda.

Tvåspråkighet och utbildning

På lekplatsen, vid utklädningslådan På lekplatsen, vid utklädningslådan eller under legobygge är den språkliga kommunikationen kanske inte viktigast. Men när man börjar i skolan börjar också samtalet med kamraterna att spela en allt större roll. Har man en hörselskada går mycket av energin åt till att läppavläsa och överhuvudtaget försöka höra vad som sägs. Detta var ett mindre problem under gamla tiders katederundervisning då enbart läraren talade, men leder till minskad delaktighet under grupparbeten och diskussioner. Många elever med hörselskada vittnar om huvudvärk och trötthet efter en dag i skolan. Teckenspråk är en mer hållbar lösning än en värktablett! Vi tror också att teckenspråket stärker individen. Det kan vara skönt för en att ha verktyg för att bemöta olika situationer.

På SPSM:s specialskolor för döva elever och elever med hörselskada sker undervisningen främst på svenskt teckenspråk men även på talad svenska beroende på elevernas förutsättningar. Elevgruppen där ser idag annorlunda ut eftersom många barn som föds döva får ett cochleaimplantat inopererat. Det är viktigt att specialskolan fortsättningsvis har en tvåspråkig miljö (svenskt teckenspråk och svenska) som tillgodoser barnens behov. Teckenspråk är en självklarhet i specialskolan. De elever som går integrerat i en klass med hörande kamrater bör ha möjlighet till kontinuerlig teckenspråksundervisning och besök på specialskolorna för att få stimulans i sitt teckenspråk. Det är viktigt att den gruppen ska få möjlighet till att lära sig teckenspråk fullt ut, framförallt när fler och fler går integrerat idag. Särskilt när barnkonventionen visar på att alla barn ska ha samma rättigheter, som i det här fallet handlar det om att visa respekt för barns identitet och språk.

Tvåspråkighet efter skolan

I klassrummet går det många gånger att få till en teknisk lösning med mikrofoner som gör att barnet med hörselskada är delaktig. På caféet med vänner eller i simhallen med kompisarna är situationen en annan. Att kunna fika i en stimmig miljö och kommunicera på teckenspråk med vännerna är en enorm lättnad och gör att man inte behöver kämpa för att höra. Hörapparater tål inte alltid vatten vilket gör att man i en simhall, som dessutom ofta är dålig rent akustiskt, har ännu svårare att höra. Att här kunna teckna till varandra eller använda en teckenspråkstolk till crawlkursen är en väg till delaktighet. Att kunna teckenspråk är också en fördel på arbetsplatsen, även om kollegorna är hörande. Hur välvilligt inställda arbetskamraterna än är kan det vara svårt att få till en teknisk lösning som fungerar på möten eller under studiedagar. Att kunna teckenspråk och använda sig av teckenspråkstolk vid sådana tillfällen är en effektiv lösning för personer med hörselskada.

Vi har under 2019 arbetat fram en uppdaterad version av vår informationsfolder Därför tvåspråkighet. Arbetet blev klart i början av september och då kommer denna sida att bli uppdaterad och foldern laddas upp i vårt materialbank.

För döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk ska språkutvecklingen främjas i det svenska teckenspråket.

Förordning (SKOLFS 2018:50) om läroplan för förskolan

Jag går tredje året på barn och fritidsprogrammet på Riksgymnasiet för döva. Jag är hörselskadad men har valt att gå i dövklass. Men det är inte bara döva som går i klassen. Det finns både döva och hörselskadade elever i klassen. Jag valde gå i dövklass för jag inte vill vara trött varje dag efter skolan och inte kunna träffa kompisar. Det är ansträngande att behöva lyssna och gissa sig till de ord som sägs. Det finns också en risk att mina betyg blir sämre för att jag inte kan visa upp mina kunskaper på samma sätt. Det är jättebra att kunna teckenspråk! Att få undervisning på teckenspråk och att man på raster kan umgås med både döva och hörselskadade är ovärderligt.

Sara, hörselskadad och går i dövklass

Jag föddes med en missbildning i inneröronen men min hörselskada bekräftades inte helt förrän vid fyraårskontrollen. Mina föräldrar fick information om att hörselskadan inte skulle påverka mitt liv och inga uppföljningskontroller bokades in vilket ledde till att jag hamnade i kläm mellan stolarna. När jag var 12 år försämrades min hörsel så kraftigt så att jag nu var gravt hörselskadad på höger öra och medel på vänster. Då började jag intressera mig för teckenspråk men fick alltid till svar att jag hörde för bra och att jag inte behövde teckenspråk. De hänvisade istället till TUFF (teckenspråksutbildning för föräldrar) som mina föräldrar kunde gå för att sen komma hem och lära mig men jag fick inte följa med på den kursen trots att jag var 17 år gammal. Jag upplevde själv att jag hade väldigt svårt att hänga med i samtal och jag kände mig vilsen. Det slutade med att jag tog tag i att lära mig teckenspråk själv och flyttade upp till Leksand och började studera på Västanviks folkhögskola. Teckenspråket har hjälpt mig att finna mig själv och jag har jättemycket energi över till annat när jag inte längre behöver slösa energi för att hänga med till hundra procent. Det har även lett till att jag känner gemenskap och delaktighet och jag har dessutom sällan huvudvärk och jag känner mig glad, trygg och lugn. Framförallt har jag hittat mig själv. Tekniken kan krångla, men teckenspråket är kvar.

Annica

Problem och lösningar

Valfrihet

Problem: Det sägs vara möjligt att få svenskt teckenspråk om man vill och att det är valfriheten som styr. I praktiken är du som är förälder till barnet med hörselskada som bestämmer om barnet ska få lära sig teckenspråk eller inte. Vad händer med barnet om föräldrarna saknar engagemang – eller kunskap – för att ta strid för barnets rätt till tvåspråkighet?
Lösning: Det svenska teckenspråket och svenskan kompletterar varandra. Alla barn med hörselskada bör tidigt i livet få utveckla både svenska och svenskt teckenspråk. Det ger barnet en valfrihet att välja språk efter sammanhang och miljö.

TUFF

Problem: TUFF, teckenspråksutbildning för föräldrar, är ett statligt uppdrag som ger föräldrar till ett barn med hörselskada statligt finansierad rätt till utbildning i svenskt teckenspråk. Samma rättigheter finns inte för barn som har hörselskada. Barn som går i SPSM:s specialskolor får undervisning på och om teckenspråk men barn som går integrerat har mindre rätt och tillgång till teckenspråket idag än vad deras föräldrar har. Föräldrar har rätt till 240 undervisningstimmar i teckenspråk genom TUFF medan barn med hörselskada som går integrerat inte har rätt till teckenspråksundervisning förrän teckenspråket räknas som modersmål (vilket förutsätter att föräldern ska ha svenskt teckenspråk som modersmål och att barnet kan grunderna).
Lösning: Språklagen säger att alla med hörselskada ska ges chansen att lära sig teckenspråk. Dessutom ger förskolläroplanen barn starkare rätt till teckenspråk men det är inte tillräckligt. Det bör finnas tydligare riktlinjer så att alla med hörselskada får rätt till teckenspråksundervisning.

Teckenspråkiga miljöer

Problem: Idag finns det ingen tydlig organisation för hur barn med hörselskada ska få tillgång till teckenspråkiga miljöer (t.ex. på förskola, skola, på rastgården och i fritidsverksamheten). Det gäller särskilt de barn som går integrerade i en förskola eller skola med hörande.
Lösning: Ansvaret för teckenspråksundervisning och barn med hörselskadas möjlighet till teckenspråkiga undervisningsmiljöer ska ligga på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Med teckenspråkiga miljöer syftar vi på att barn med hörselskada befinner sig i en miljö där majoriteten kommunicerar på teckenspråk. Barn som är de enda med hörselskada i hörande förskolor eller skolor ska få gå på teckenspråksveckor vi vill även se att SPSM tillhandahåller resurscenter där barn kan möta andra barn med hörselskada och på så sätt stimuleras i sitt teckenspråk. Ansvaret för den tidiga teckenspråksutvecklingen ska ligga på habiliteringen, där teckenspråk ska ingå som en självklar del.

Till sist

De lösningar vi presenterar ovan är såväl
moraliskt som ekonomiskt försvarbara. Individer rustade för att möta livet lönar sig och tvåspråkighet ger delaktighet i längden. Därför bör alla barn med hörselskada tidigt i livet få utveckla både svenska och teckenspråk så att de senare kan välja vilken typ av kommunikation de vill använda.

Det är valfrihet. På riktigt.

 

När jag först började läsa på en högskola visste jag inte vilken hjälp jag kunde få som hörselskadad. Det finns mycket hjälp jag kan få och jag borde ha använt mig mer av de möjligheter som finns för att kunna koncentrera mig på det jag varit där för, studera. Jag har framförallt använt mig av teckenspråkstolkar. Det innebär ett samarbete mellan tolkarna och mig som gör att jag tryggt vet att jag får del av det mesta som händer runt omkring mig. Att jag t.ex. kan ta del i diskussioner i grupp. Skrivtolk önskar jag att jag använt på föreläsningar som hålls på engelska. Så mitt råd är att kolla upp alla möjligheter som finns för just dig och sedan gå all in!

Isabel, barndomshörselskadad studerande

Det var viktigt för oss att ge vårt barn möjligheten att välja själv. Inför beslutet hade vi diskuterat med både vuxna och tonåringar med CI samt föräldrar vars barn har CI. Först då kände vi att vi hade tillräckligt underlag för att med gott samvete tacka ja till erbjudande om CI-operation. Vår grundtanke var att vår dotter skulle kunna välja själv när hon blir äldre – hur och hur mycket hon använder sina CI. Genom att ge henne denna möjligheten skulle hon förutom sitt naturliga modersmål, teckenspråket, även få tillgång till den hörande världen och det talade språket. I vår drömvärld kan alla teckenspråk, men i den verkliga världen är det ju tyvärr inte så. En uppväxt med tvåspråkighet skulle innebära fler möjligheter, fler tillfällen till kommunikation och fler öppna dörrar.

Conny, pappa till CI-opererad flicka

Varje hörselskada är unik och det kan vara svårt att förklara för personer med full hörsel hur man som hörselskadad uppfattar ljud. Hörapparater fungerar inte som kontaktlinser, som i princip återskapar synen för personen med synfel, utan de förstärker även bakgrundsljud. Det kan leda till att det som sägs överröstas av skrapet från klasskamraternas stolar.

Lär dig teckenspråk

Vill du lära dig svenskt teckenspråk? Många studieförbund erbjuder kurser, men du kan också studera teckenspråk på universitet eller folkhögskola. Det finns även sidor på nätet där du kan lära dig tecken och vardagsfraser.

Är du nyfiken på att lära dig teckenspråk? Här tipsar vi om våra egna kurser, andra kurser och bra resurser på webben. Du kan också läsa mer om teckenspråk och tolkning längre ner.

Teckenspråkskurser

UH:s teckenspråksvecka
Detta är Unga Hörselskadades populära teckenspråksläger på Västanviks folkhögskola. Inga förkunskaper krävs. Undervisning sker i olika grupper beroende på kunskapsnivå. 

Teckenspråkskurser på Västanviks folkhögskola
Västanviks folkhögskola är en teckenspråkig folkhögskola där du kan läsa både korta och långa kurser, upp till två år.

TUFF: Teckenspråk för föräldrar
TUFF utbildningar erbjuder teckenspråkslektioner för föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk.

Lexikon svenskt teckenspråk
Stockholms universitet har sammanställt ett lexikon över det svenska teckenspråket.

På SpreadTheSign finns både ord och fraser på en mängd olika teckenspråk.

I appen ”Svenskt Teckenspråkslexikon” finns mängder av ord och fraser på svenskt teckenspråk.

Har du koll på ytterligare aktiviteter eller kurser som borde stå med här? Tipsa oss via kansli@uh.se.

Teckenspråk och tolkning

Tolkning är ett sätt att underlätta kommunikationen mellan teckenspråkiga och icke-teckenspråkiga personer.

Teckenspråkstolkning görs parallellt med den som talar. Tolkarna arbetar parvis och växlar med varandra i tiominuters-intervaller. Tolkanvändaren och samtalspartnern talar till varandra och inte till tolken. Tolken översätter allt som sägs eller tecknas men hen deltar aldrig i samtalet.

Utebliven tolkning
Den som har en hörselskada och kan teckenspråk har rätt att använda tolk vid kontakt med myndigheter och offentliga institutioner, under sin högskoleutbildning eller i privata sammanhang. Personer med hörselskada, döva och personer med dövblindhet har rätt till vardagstolkning enligt hälso- och sjukvårdslagen. Tolktjänsten är kostnadsfri för alla tolkanvändare och beställs genom landstingets tolkcentral.

Det är landstingen som genom tolkservice betalar för tolkkostnaderna. Detta görs i vardagsaktiviteter och bokas genom tolkportalen. Det finns dock aktiviteter där det inte är landstingets ansvar att en får en tolk. Nedan följer en lista:

  • Tolkning i skolan, på låg-, mellan- och högstadium samt gymnasieutbildningar, folkhögskola, högskola, universitet och andra utbildningssamordnare med statligt anslag är det skolorna som är ansvariga för att förse med tolk enligt skollagen.
  • Tolk i arbetslivet när det gäller utförande av arbete eller kompetenshöjning.
  • Dialog med myndigheter när det är ett ärende eller att myndigheten är initiativtagare. Då står myndigheten för tolkkostnaderna.

I övrigt ska landstinget stå för alla tolkkostnader. Ibland händer det dock att tolkanvändaren nekas tolk trots rätten att få tolkning. Utebliven tolkning kan anmälas till patientnämnden i landstinget och till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Syftet med att anmäla är bland annat att göra politikerna i landstinget medvetna om tolkbristen. DO redovisar sin statistik på anmälningar till regeringen.

Andra sorters tolkning
Förutom teckenspråkstolk finns det även skrivtolkar och dövblindtolkar. Skrivtolken tolkar från talad svenska till skriven svenska. Det sker parallellt med den som talar och tolkanvändaren kan läsa det som sägs på en skärm. Skrivtolkning kan till exempel användas på möten och konferenser men också vid studier, läkarbesök med mera.

En dövblindtolk tolkar både det som sägs och det som syns. Metoden som används kallas taktilt teckenspråk och tolkanvändaren läser av teckenspråket genom att hålla sin hand på tolkens hand. I dövblindtolkning kan det även ingå socialhaptiska signaler som görs på till exempel tolkanvändarens rygg. Det innebär att tolken förmedlar till exempel när personer nickar, skrattar eller andra saker som är en del av samtalet och situationen men som inte är direkt kopplade till att någon säger något.

 Box 1068, 164 25 Kista | Besöksadress: Isafjordsgatan 30B, 164 40 Kista
Telefon: 08-457 55 00 | E-post: kansli@uh.se | Bankgiro: 5235-4271

Läs mer om vår integritetspolicy.