Teckenspråk och tolkning

Tolkning är ett sätt att underlätta kommunikationen mellan teckenspråkiga och icke-teckenspråkiga personer.

Teckenspråkstolkning görs parallellt med den som talar. Tolkarna arbetar parvis och växlar med varandra i tiominuters-intervaller. Tolkanvändaren och samtalspartnern talar till varandra och inte till tolken. Tolken översätter allt som sägs eller tecknas men hen deltar aldrig i samtalet.

Utebliven tolkning

Den som har en hörselskada och kan teckenspråk har rätt att använda tolk vid kontakt med myndigheter och offentliga institutioner, under sin högskoleutbildning eller i privata sammanhang. Personer med hörselskada, döva och personer med dövblindhet har rätt till vardagstolkning enligt hälso- och sjukvårdslagen. Tolktjänsten är kostnadsfri för alla tolkanvändare och beställs genom landstingets tolkcentral.

Det är landstingen som genom tolkservice betalar för tolkkostnaderna. Detta görs i vardagsaktiviteter och bokas genom tolkportalen. Det finns dock aktiviteter där det inte är landstingets ansvar att en får en tolk. Nedan följer en lista:

  • Tolkning i skolan, på låg-, mellan- och högstadium samt gymnasieutbildningar, folkhögskola, högskola, universitet och andra utbildningssamordnare med statligt anslag är det skolorna som är ansvariga för att förse med tolk enligt skollagen.
  • Tolk i arbetslivet när det gäller utförande av arbete eller kompetenshöjning.
  • Dialog med myndigheter när det är ett ärende eller att myndigheten är initiativtagare. Då står myndigheten för tolkkostnaderna.

I övrigt ska landstinget stå för alla tolkkostnader. Ibland händer det dock att tolkanvändaren nekas tolk trots rätten att få tolkning. Utebliven tolkning kan anmälas till patientnämnden i landstinget och till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Syftet med att anmäla är bland annat att göra politikerna i landstinget medvetna om tolkbristen. DO redovisar sin statistik på anmälningar till regeringen.

Andra sorters tolkning

Förutom teckenspråkstolk finns det även skrivtolkar och dövblindtolkar. Skrivtolken tolkar från talad svenska till skriven svenska. Det sker parallellt med den som talar och tolkanvändaren kan läsa det som sägs på en skärm. Skrivtolkning kan till exempel användas på möten och konferenser men också vid studier, läkarbesök med mera.

En dövblindtolk tolkar både det som sägs och det som syns. Metoden som används kallas taktilt teckenspråk och tolkanvändaren läser av teckenspråket genom att hålla sin hand på tolkens hand. I dövblindtolkning kan det även ingå socialhaptiska signaler som görs på till exempel tolkanvändarens rygg. Det innebär att tolken förmedlar till exempel när personer nickar, skrattar eller andra saker som är en del av samtalet och situationen men som inte är direkt kopplade till att någon säger något.