En dag utan extra hjälpmedel

De flesta i min närhet vet att jag har en hörselnedsättning. Men det är nog inte så många som vet att jag har ännu ett hörselfel utöver hörselnedsättningen. Och jag vet inte hur många som egentligen vet hur dessa två tillsammans påverkar mig i mitt liv. Jag tänker därför försöka förklara hur en dag i min vardag kan se ut. En vardag med inte bara ett, utan två hörselfel.

Tänk dig att morgonen börjar rätt lugnt, du fixar dig och ska väcka sonen. Sonen vill inte komma upp och sätter sig på tvären på en gång. Det blir bråk och skrik för att han inte vill ha kläder på sig. Tur du inte hunnit sätta på dig hörapparaterna än, nu låter skriken inte lika högt. Sonen får på sig kläderna och sätter sig i soffan med vällingflaskan. Din man säger något till dig, men då du inte har hörapparaterna på dig så märker du inte ens att han sa något i rummet bredvid. Han kommer fram till dig och säger det han ville, du koncentrerar dig för att höra vad han säger och kommer på att visst ja, hörapparaterna! Du sätter i dem och samtalet fortsätter. Det är dags att åka iväg till förskola och jobb, sonen vill inte ha ytterkläder på sig. Så han skriker och gråter igen, denna gång hörs det ganska högt då du har dina förstärkare i öronen. Ni kommer iväg till sist och åker till dagens aktiviteter.

Tänk dig vidare att du kommer till jobbet, du är först på plats, det är lugnt och tyst du kan sätta dig och jobba i lugn och ro. Lugnt ja, men tyst? Nej, inte alls.

Ni kanske tänker, men vaddå det måste vara jättetyst utan folk, få vila öronen då det varit en del ljud under morgonen? Ja, om det vore så enkelt att jag bara hade en hörselnedsättning. Men nej, jag har ju även tinnitus. Det vill säga att när det är tyst runtomkring, är det inte tyst i mitt huvud. Det tjuter, det ringer, det brusar, det brummar, ja allt möjligt, men oftast tjut och ringningar.

Så som ni förstår så får mina öron nästan aldrig vila! Det är ljud hela tiden. Så om någon skulle tro att det är vilande för mina öron att sitta i ett tyst rum, så är det de kring en aspekt, att öronen och hjärnan slipper anstränga sig så mycket för att höra vad som sägs, men ändå inte, då det i mina öron alltid hörs något. Med en hörselnedsättning behöver man ibland vila från allt ljud, då det blir ansträngande med dels för mycket ljud eller för lite (någon som pratar tyst till exempel), det blir ansträngande båda två. Men om man sedan har tinnitus med så blir det inte samma vila som utan.

Nu fortsätter vi!

Tänk dig att arbetsdagen börjar med att du sitter i ett möte, med flera olika röster, flera olika tonläge och flera olika distanser till dig. Du ska först fokusera på vem som pratar, sen ska du fokusera på att kanske anstränga dig extra mycket för att hen pratar tyst, helt plötsligt tappar någon en penna i bordet och det är allt du hör. Där försvann en halv mening och du tappar bort dig. Du fokuserar igen på att höra den som pratar och kommer in i samtalet igen. Någon harklar sig precis bredvid dig och där försvann två ord som byggde upp hela meningen... Sa hen att det fungerade eller sa hen att det inte fungerade. Bäst att lyssna på resten så kanske man förstår vad som sades. Det byts person, en annan talar som pratar jättehögt, ojdå bäst att sänka volymen på hörapparaterna så att det inte blir allt för jobbigt för öronen. Det flyter på och sen börjar person ett prata igen, hen som pratade så tyst, jaha då får jag höja volymen igen då, men hann missa de första tre orden. Bara att fortsätta lyssna och försöka få ihop den första meningen med hjälp av nästa.

Ja som ni hör, det går åt mycket energi till detta möte. Men dagen har bara börjat.

Det blir lunch, du sätter dig i personalrummet och ska äta din lunch. Du tycker dig höra ditt namn bland alla röster. Du tittar dig omkring men ingen tittar åt ditt håll, nej okej det var nog ingen som ville något. Du äter vidare och försöker följa med i konversationen runt bordet medan alla i rummet pratar med varandra. Det slamras med disk precis bredvid dig och samtalet försvinner för det enda dina hörapparater hör är skramlet från disken, men du anstränger dig för att höra samtalet ändå och där försvinner dubbelt så mycket energi.

Lunchen är slut, du går in i ditt rum och ska vila öronen och hjärnan från allt ljud. Men vad händer då, jo, då passar hjärnan på att skapa sina egna ljud igen, för varför ska det vara tyst för? Bäst att knappar lite på tangentbordet för att lite ljud ska finnas där så kanske tinnitusen försvinner. Nja, det hjälpte inte så mycket det tjuter på rätt bra ändå. Men när man levt med det så länge som jag gjort (okej så gammal är jag inte, men ändå), så lär man sig att ibland tänka bort det. Det är inte lätt men det går ibland.

Tänk dig, efter lunchen kommer en person in i ditt rum för att samtala kring ett problem. Personen äter ett äpple samtidigt och pratar mellan tuggorna. Det blir lite extra ansträngande att höra vad som sägs då de där betten på äpplet låter lite högre i hörapparaterna än vad de skulle gjort utan dem. Men de höjer ju även upp volymen på samtalet med personen, så de hjälper ju trots allt. Samtalet flyter på och vissa ord försvinner i tuggandet, men då du blivit mästare på att gissa dig fram och på ett eller annat sätt få ihop sammanhanget ändå så kommer ni ändå fram till en bra lösning. Men där börjar din sista energi ta slut, du är trött i huvudet efter allt gissande och ihop plockande men det väntar ytterligare ett möte.

Du tar en kopp te och hoppas det ska ge dig lite mer energi, men då kommer den där j*vla tinnitusen tillbaka och hjärnan vilar inte alls längre.

Tänk dig vidare, sista mötet för dagen är här. Du går dit mötet ska vara men det är inga där, jaha du har missat information igen. Platsen har blivit ändrad, men den detaljen har du inte hört. Tur du var i god tid! Du samlar dina sista krafter som du knappt ens har och går in på mötet i rätt rum som du hittade till. Alla ord blir som en dimma, du hör lite där och lite där, men du orkar verkligen inte gissa och pussla ihop mer. Hur väl du än försöker så är energin slut och du känner dig trött och även fast det är en massa ljud runtomkring så har du stängt av, fast du inte vill. Du kämpar och håller ihop, men du kommer behöva kolla upp nästa dag vad som sades för du har säkert missat mer än hälften.

Du samlar ihop dina saker för att ta dig hem och det är tyst runtomkring dig, eller nej, det är ju inte tyst, det tjuter och ringer i öronen för att det helt plötsligt blev "tyst".

Du åker hem och är helt slut, men dagen måste fortsätta. Mannen leker med sonen och du lagar mat. Ni äter mat tillsammans och sen fick sonen energi och ska ut och köra med sin bobbycar. Självklart ska han då köra in i saker så det låter, ljud är roligt! Inte för hans mamma dock efter en ljudfylld dag. Försöker få sonen att inte köra in i saker, som då blir arg och skriker. Ja, men det var ju ett smart drag, men man tänker inte så klart när energin är slut.

Det blir i alla fall dags för sonen att sova, det går bra och du kan sätta dig i soffan och ta det lugnt. Ha på tv:n så att det kommer ljud och så arr det finns något att titta på, så att tinnitusen inte kommer tillkänna. Du är så slut på energi så du nästan somnar, bestämmer dig för att gå och lägga dig.

Dagen är slut, du överlevde, men gjorde öronen och hjärnan det? Jo, det gjorde dem men nu behöver de vila, precis som resten av kroppen. Du lägger dig ner och ska sova, vad tror du hjärnan får för dig då? Jo, det blev ju tyst! Så då kommer den där tinnitusen igen och tjuter och brummar som aldrig förr. Du försöker tänka bort den, men det är inte så lätt. 20-30 min senare somnar du tillslut, då du efter ett tag trotsade tinnitusen och lyckades somna trots ljuden som ekade i huvudet.

För tyst runtomkring är inte alltid tyst inombords alla...

Louise